Litteraturvetenskapen inom språkvetenskaperna (och tvärtom)Kära kollegor inom litteratur- och språkvetenskaperna, Den 6-9 augusti 2009 inträffar “Kodex och kod: estetik, språk och politik i de digitala mediernas tidsålder” i Stockholm. Konferensen arrangeras av Nordisk förening för litteraturforskning (NorLit), och ett allmänt Call For Papers återfinnes på NorLits hemsida, www.norlit.org. Jag vill med detta meddelande rikta er uppmärksamhet på den session som behandlar litteraturvetenskapen inom språkvetenskaperna (och tvärtom). Under rubriken ”Literary Studies in Modern Languages” kommer det bland annat att ges tillfälle att problematisera förhållandet mellan de två disciplinerna, exempelvis—men självfallet inte uteslutande—med utgångspunkt i följande frågeställningar: — Teoribrist eller metodologisk precision? Den språkvetenskapliga litteraturforskningen har inte sällan uppfattats som ”teorifattig”. Är denna uppfattning korrekt och—i så fall—vilka metodologiska konsekvenser har denna fattigdom? Skulle en ”teorifattig” litteraturforskning, som Paul de Man hävdar i ”The Return to Philology”, kunna *främja* litteraturstudiet genom en närläsning som tar sitt ursprung i filologi och retorik istället för att reducera den litterära texten till moderiktiga, litteraturteoretiska dogmer? Och omvänt: vilka av den språkvetenskapliga litteraturforskningens ideologiska, teoretiska och metodologiska premisser bör idag ifrågasättas? Bör språkvetarna bli mer ”teoretiska”? Hur framställs den Andre? Är till exempel sinologin fortfarande—efter den obligatoriska läsningen av Saids Orientalism—eurocentrisk och exotiserande i sin tolkning av kinesisk litteratur, och vad skulle kunna råda bot på en sådan (förment) fläckvis blindhet i studiet av den Andres text? — Postkolonialism eller ”post-kolonial” litteraturforskning. Vilka för- och nackdelar finns med den postkoloniala litteraturforskning som enbart analyserar texter skrivna på de forna kolonialmakternas språk: engelska, franska, portugisiska, m.m.? Dekonstruerar en sådan analys det postkoloniala tillståndet, eller konserverar den istället den koloniala diskursen genom att (för att traverstera Gayatri Spivak) ”vita akademiker talar om bruna författare som skriver på de forna herrarnas språk”? Behöver man lära sig den Andres ”infödda” språk för att tränga igenom till en sann post-kolonial diskurs och—i så fall—vilken framtida roll bör de språkvetenskapliga institutionernas litteraturforskare spela? — Lingvistik och poetik. Hur förvaltas Roman Jakobsons arv inom språkvetenskaperna idag? Finns det, eller borde det finnas, ett disciplinöverskridande samarbete mellan traditionell litteraturvetenskap, språkvetenskapliga ämnen och lingvistik? Abstract (maximum 1500 tecken inkl. mellanslag) insändes till martin.svensson.ekstrom@nullsh.se senast 15 december 2008. Mer information finns på www.norlit.org Med vänliga hälsningar Martin Svensson Ekström Estetikprogrammet, Södertörns högskola, och Kinesiska avdelningen, Stockholms universitet
